De senaste dagarna har jag försökt minnas när jag hörde Boards of Canada för första gången. Men när jag tänker tillbaka är hela tiden det första jag ser hur jag nykär och lycklig lyssnar på albumet Music Has the Right to Children tillsammans med kvinnan jag älskar. Det var den dagen jag på riktigt upptäckte deras helt makalöst vackra musik.
Jag tycker att det är jättesvårt att beskriva musiken de skotska bröderna i BoC gör. Det blir liksom orättvist hur man än försöker, men det är i alla fall lekfull, atmosfärisk och varm musik som ibland ges kontrast av mörkare stråk. Samtidigt som experimentlustan aldrig går överstyr och geniala melodier slingrar sig fram genom låtarna.
När jag läser om människors upplevelser av Music Has the Right to Children på nätet blir det ibland ganska djupa saker som att skivan känns som att titta tillbaka på en avlägsen barndom som aldrig fanns, men också helt tvärtom att den istället pekar framåt och väcker tankar om framtiden.
Själv tänker jag bara på kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar