The Black Dog

I början av 90-talet lyssnade jag fortfarande mest på synthpop och hårdare ebm-tongångar. Jag hade stött på en del electronica och techno men det var bara enstaka spår som fastnade.

Uppenbarligen var jag ändå nyfiken nog för att köpa albumet "Spanners" av The Black Dog under 1994 eller 1995. Jag minns faktiskt inte varför men antagligen hade jag läst en recension någonstans. Däremot minns jag hur jag fick kämpa med skivan och ganska länge var det bara de lite snabbare låtarna som "Chase The Manhattan" och "End Of Time" jag verkligen gillade. Antagligen för att de i alla fall lite påminde om musiken jag lyssnade på till vardags. Men ett intresse var väckt och de kommande åren skulle jag upptäcka musik av t.ex. Boards Of Canada, Autechre och Aphex Twin. Där någonstans återvände jag till "Spanners" och insåg att det är en alldeles fantastisk skiva vars melodiösa smått skruvade universum jag ständigt återvänt till sedan dess.

The Black Dog - Spanners (På Spotify)

Laibach

I början av 90-talet dominerades nyheterna av inbördeskriget i Jugoslavien och även om man försökte slå det ifrån sig kändes det som att det var så nära.

Musikaliskt fångade ingen det här nattsvarta mörkret bättre än Laibach från nuvarande Slovenien.1994 släppte de coveralbumet Nato som helt slog undan benen för mig. Här tog de en rad gamla klassiska låtar, stöpte om dem och gav dem en helt ny nerv. Hela albumet låter som en tonsatt anklagelseakt mot vansinnet som pågick och underförstått Natos oförmåga att göra någon verklig skillnad. Europes gamla dänga The Final Countdown blir till exempel en episk sorgesång här.

DAFs bodyhit Alle Gegen Alle är kanske låten som förändrades minst. Men med en uppdaterad produktion och pålagd körsång fick den ett dramatiskt driv som jag fortfarande älskar.


Låtarna på Nato fungerar bra var för sig men det är när man lyssnar på skivan i sin helhet som kraften i den verkligen slår igenom. Varmt rekommenderad lyssning alltså.

Laibach - Nato (1994) På Spotify